Ellesmere Island | Expedition

Klättermusen berättelse

Expedition Ellesmere Island 2019

Drömmen om den vita vargen

Morten Hilmer – Naturfotograf och äventyrare

Morten Hilmer är naturfotograf och äventyrare. Det här är hans berättelse om sin två månader långa expedition till Ellesmere Island.

Från det lilla fönstret i vårt Twin Otter-flygplan kunde jag se det öde landskapet nedanför. Endast is och berg, i svarta och vita färger, inget annat. En frusen värld utan tecken på liv. Detta är Ellesmere Island och det är här jag ska tillbringa de kommande två månaderna med att jaga min dröm – drömmen om att få en glimt och kanske till och med fotografera den vita arktiska vargen.

Det började som en dröm

Idén om att åka på expedition till Ellesmere Island föddes en sen kväll där min goda vän Ander Bilgram och jag tittade på kartor, pratade om äventyr drack snaps. Nästa dag skrev jag till honom att jag ville åka till Ellesmere Island för att fotografera den vita arktiska vargen. Dagen efter frågade han om vi skulle göra det tillsammans, eftersom han hade ett historiskt intresse i det området. Det var i princip så det hela började. Vi hade ett och ett halvt år på oss att planera och förbereda expeditionen och vi hade mycket att göra. Allt från tillstånd och forskning till fysisk träning, urval och testning av redskap och utrustning. Vi planerade att vara fem veckor i naturen utan någon större kontakt med omvärlden eller tillgång till alternativ utrustning, vilket innebar att vi absolut inte hade råd att misslyckas där ute. De flesta av våra kläder var från Klättermusen – helt enkelt för att jag har mycket bra erfarenhet av den utrustning jag har använt på tidigare resor och expeditioner.

Expeditionen

Vi anlände till Grise Fiord i slutet av mars och temperaturen var inte så farlig som vi förväntat oss. Efter en vecka med förberedelser startade vi och åkte norrut på snöskotrar tillsammans med tre lokala utrustare. Den ursprungliga planen var att släppas av på den södra punkten på ön Axel Heiberg och sedan gå hem därifrån - dessa planer förändrades drastiskt. Vi upptäckte snabbt att detta land nästan är helt öde. Jag hade förväntat mig mycket renar, harar, rävar och myskoxar, men efter att ha kört i 3 dagar såg vi ingenting. Det här var ingen bra start alls.

Ändrade planer

Vi beslutade oss för att täcka ett stort område på snöskotrar, snarare än ett begränsat område med skidor och pulkor. Vi var tvungna att hitta myskoxarna eller renarna, eftersom det skulle vara där vargarna också skulle vara. Vi pratade med de lokala jägarna som föreslog att vi skulle kombinera körning, sova i en jägarstuga och åka på skidor därifrån, så det var vad vi gjorde. Under de fem veckorna åkte vi nästan 1500 kilometer på snöskotrar, gick cirka 200 kilometer på skidor och stannade mer än två veckor i två olika små stugor. Men antalet djur vi såg kunde räknas på två händer - vilket var extremt frustrerande.

Frostskador, frustrationer och isbjörnar

Temperaturen här uppe var mycket kallare än i Grise fjord. En natt hade vi minus 42 grader. Insvepta i dunkläder var det inte ett stort problem så länge vi fortsatte att förflytta oss. För kamerautrustningen var det dock en enorm utmaning eftersom den helt enkelt slutade fungera. Ansiktet var ett annat problem och vi fick alla några frostskador – jag fick mina på näsan. Förutom de kalla temperaturerna var vi också tvungna att ta itu med andra utmaningar, såsom isbjörnar in i lägret. En kväll när vi ätit middag i tältet hörde vi plötsligt något utanför – väldigt nära tältet. Jag gick ut utan mina skor och fick se en ung isbjörn försökte dra bort iväg utrustning. Jag skrämde snabbt bort honom med signalpistolen, men vi var alla på vår vakt efter den upplevelsen.

Om min dröm gick i uppfyllelse eller inte kan jag inte säga. Det kommer jag att avslöja på min Youtube-kanal i höst. Men en sak är säker – trots att jag aldrig sett färre djur i ett område i hela mitt liv var det ett stort äventyr och en framgångsrik expedition. Eftersom för mig är de viktigaste kriterierna för en sådan här resa det faktum att vi kom hem säkert, att vi fick några fantastiska upplevelser och att vi hade en riktigt bra vänskap på resan. Detta var min första resa till Arktiska Kanada - men definitivt inte den sista.

Morten Hilmer, 2019

Köp expeditionsutrustning